Orden kommer från Ruben som ingår i arrangörs teamet här, fd. världscup cyklist i enduro. Han menar att man måste hålla sin egen takt för att inte köra slut på sig. Väl medvetna om dagens etapp var vi fyra stycken som gav oss iväg i gryningen i lugn takt. Det var så brant motlut i början att de första två milen tog oss två timmar. Vi fick alltså gå en hel del, men vi cyklade (och gick) och väntade in varandra om någon kom efter under hela dagen. Vid sista matstoppet hade vi två mil kvar och 2:15 timmar på oss och jag började bli lite nervös på dessa portugiser som bara pratar och pratar och aldrig kommer iväg.

För vi visste att vi hade en brant stigning på fem km ganska tidigt. Då pratar jag om 17-20% i sand och rullgrus. Så det vara bara att börja knalla uppför. Gruppen blev glesare och glesare och väl uppe så var jag själv och dryga milen kvar. Jag hojtade till teamets fotograf som stod vid krönet att jag har hittat min takt och säg till de andra att jag cyklar mot klockan nu. Jag klarade tiden med god marginal, kan jag säga. Bara en till av de andra hann till slottet precis före kl:18. Om det var tuffare än Siljan100?….. Inte i närheten ens.

//Anna