Premiärer och avslut för vinterträning

Premiärer är av många olika slag. Då mitt fokus ligger på långlopp så skedde min tävlingspremiär på Kolmårdsbiken fast jag egentligen två veckor tidigare hade kört en deltävling i Stockholmsregionens träningstävlingsserie Keps cup. Så även det var en form av premiär. Men ändå räknar jag den gångna helgen med Långa Billingeracet som sådan då det var premiär för långloppscupen och mycket av mitt fokus i år läggs på den.

För att börja krönikan vid något som inte är en premiär så är det väldigt skönt att ha ett datum för när ens vinterträning tar slut. Det är ett tips från mig till er att sätta upp ett datum där man avslutar sin vinterträning och fokus kan skiftas från att vara trött och sliten för att pressa in träningspass, till att känna sig pigg och i slag för viktiga tävlingar. Därmed inte sagt att man inte kommer behöva pressa in träningspass och känna sig sliten, men på viktiga tävlingar ska man känna sig fri från trötthet och fri från att vara sliten för att kunna prestera. För mig var detta datum 16 april, en vecka före Kolmårdsbiken. Denna tävling har jag kört som uppstart på säsongen flera år nu och gillar den skarpt. Lagom lång för en premiär och med en tuff avslutningsloop. I år plockade jag hem spurtpriset efter 4 km cykling men tappade luft i framhjulet tidigt på loppet och fick köra varsamt i nedförsåkningarna. Detta tog mig in på en fjärdeplats och min bästa placering i loppet och med en känsla av att vinterträningen varit bra. Men det där med fri från trötthet hade inte ännu infunnit sig, vilket inte heller var tanken. Sedan var min plan att vara i slag till Lidingöloppet då jag blev så positivt överraskad av denna tävling förra året; inte för dess mountainbikekaraktär utan mer för den racingkänsla loppet inger. Mycket svängar och igångdrag. Jag blev i år sjuk ett par dagar innan och fick stå över loppet. Sjukdomen varade en dryg vecka innan jag vågade dra igång träningen på riktigt och då var det bara en vecka kvar till första tävlingen i långloppscupen. Så utan kvalitetsträning de sista veckorna kastade jag mig direkt in i min standarduppladdning dagarna före ett lopp. Uppladdningen gick bra och gav inga bakslag vad gäller hälsan, så jag såg mycket fram emot det! Bakslag blev det däremot med vädret! De sista dagarna före loppet med över 20 grader blev till 3-4 plusgrader och lätt duggregn under tävlingen. Jag hängde med okej uppför startbacken och därefter var det ganska stabilt för mig, varken någon topp eller dal och inga missöden, förutom den där energipåsen jag plockade upp på ett dumt ställe och missade när två i min grupp gick loss på slutet. Jag kom i mål på trettonde plats denna dag, som för att knyta an till premiärer även var premiär för olika klädesplagg jag haft på tävling. Benvärmare, väst, pannband, skoöverdrag och dubbla handskar – jag frös inte.