År 2014 var ett bra år och med totalplaceringarna 11, 11 och 11 i Långloppscupen, SWE-cup och Västgötacupen är det mitt bästa tävlingsår hittills. Inför säsongen 2015 hade jag en vision om att försöka hitta tillbaka till samma form, men tyvärr blev inledningen av året allt annat än vad jag hade önskat. Sjukdomar avlöste varandra och penicillinkurer i varierande styrka blev en del av vardagen. Katastrof! Frustrationen över att inte veta hur länge bacillerna behagade att stanna växte sig allt större, samtidigt som jag hela tiden hade ett hopp om att formen fanns där och att det fortfarande fanns tid till att köra de tävlingar som var kvar. Känslan att få stå på startlinjen är ju moroten till att orka ta sig genom de (oftast) kalla eller blöta distanspassen under vinterhalvåret, så det var verkligen något som jag hade sett fram emot.

Tyvärr blev viljan att tävla större än förnuftet att lyssna på kroppens behov av vila, vilket resulterade i en ond spiral och ett pendlande mellan att vara frisk och sjuk. Framåt hösten insåg jag att det inte gick att fortsätta på samma sätt och jag bestämde mig för att ta en längre viloperiod. Tiden för återhämtning var nödvändig för kroppen, men den gav även utrymme för reflektion vad gäller träningsupplägg och andra faktorer som påverkar slutresultatet.

Inför höstträningen kändes det verkligen som att börja om från ruta ETT, något som även effektsiffrorna skvallrade om. Lärdomen om att ett bakslag ligger nära påminde mig dock om att inte stressa och jag började träna försiktigt med en träningsmängd på 3-5 timmar/vecka.

Höstträningen ”rullade” sedan på med en långsiktig plan att inte överträna kroppen och första två månaderna blev det mestadels korta, lugna pass för att komma igång.

Har därefter lyckats hålla mig till planen om att långsiktigt trappa upp träningen och vänja kroppen succesivt vid en högre belastning (även om jag har svårt att hitta tålamod till detta).

Med 2015 i ryggen var jag inför den här säsongen försiktig med att sätta placeringsmässiga målsättningar, utan strävar istället efter att vid varje tävling kunna ge allt vad kroppen klarar för dagen. Med vetskapen om att man pressat kroppen på gränsen så är det lättare att känna sig nöjd med sin prestation. Målsättningen har hittills lyckats och känslan är att kroppen har blivit starkare för varje genomförd tävling.

I skrivande stund är det två tävlingar kvar i Långloppscupen som jag ser fram emot. Varberg och Ulricehamn står som värd för dessa, vilka jag hoppas blir roliga race. Har även fått möjlighet till att tävla lite racer i år. Stort tack till Karlstad Cykel & Sportcenter som ordnat detta!

Senaste tävlingen var Nordiska mästerskapen (Master) i Sunne, där jag lyckades ta mig in på en tredje plats i H30-klassen under linjeloppet. Väldigt oväntat och fantastiskt roligt!

Kommer fortsätta med teorin att träna hårt när kroppen tillåter och ta det lugnare vid behov. Om det ger fortsatt utdelning eller inte får tiden utvisa. Nej, nu ska jag ta ut min Haibike i skogen och njuta av magiska stigar! Ha det gott ni som läser och hoppas alla får ett fortsatt trevligt cykelår!