Efter ett par timmars flygresa kommer jag till München, närmare bestämt till terminal 1. Fem minuter senare sitter jag på mötesplatsen och ser mig omkring för att se om det har kommit fler journalister. Jag är lite tidigt ute, men tror mig ändå ha fått syn på en annan cyklist. Eftersom jag inte är helt säker väntar jag för att se om han kommer bort till mitt bord.

En timme senare ser jag vår reseledare Sabrina, som jag identifierar på cykelmärkeskläderna, ta ögonkontakt. Yes! Nu kan Livignoresan börja, tänker jag när jag presenterar mig för de andra…