Även om den största delen av befolkningen inte är strukturerad nog att skriva listor några gånger i månaden så har de flesta drömresmål i livet. Gillar man äventyr och cykling så skulle listan kunna göras ganska lång. Nu är ju egentligen inte det viktigaste en sjukt lång lista utan att lockas av de platser man verkligen vill besöka, som ligger inom budgeten och funkar rent praktiskt. Det var några år sedan som jag hittade ett reportage om Canvas Hotel i samarbete med klädtillverkaren Norröna. Jag vet inte om det var det fantastiska ljuset eller fotografens hantverk som gjorde att någonting väcktes inom mig. En liten by uppbyggd av tält mitt ute i vildmarken, långt från civilisation och bekvämligheter. Med vattnet ända inpå tältduken, cykling i världsklass och storslagna vyer. Klart man vill besöka en sådan plats.

I mitten av oktober packade vi in alla cyklar i bilen och gav oss av västerut mot vårt kära grannland Norge. Fem timmars bilresa från Värmland går lätt med trevligt sällskap i bilen och något att se framemot.

Hemligt

Basecamp ligger placerat i Nissedal kommun i Telemarken, dryga två kilometer från närmsta väg, och då pratar vi grusvägar. Vi hade fått GPS-koordinaterna innan och det var nog tur. Tror inte vi hade lyckats hitta annars. När man letar runt på hemsidan så är det inte alldeles lätt att lokalisera platsen. Känslan är att man vill vara lite hemlighetsfull och vänta tills besökarna verkligen bokat. Jag håller fullständigt med. En sådan plats vill man inte ska bli invaderad av massturism. Det är bättre att vara lite försiktig för att inte slita allt för mycket på moder natur.

På mötesplatsen träffar vi övriga gäster som verkar lika förväntansfulla som vi. Bagaget blir omhändertaget och vi får instruktioner om vilken väg vi ska följa. Skönt att hoppa upp på cykeln efter många timmar i bilen. Kroppen får nästan en chock. Efter några rejäla motlut har pulsen snabbt gått över 200 och blodsmaken tar över från hungern. Efter någon kilometer närmar vi oss. Allt är så himla snyggt, som en scen ur Sagan om ringen och Fylke fast efter mörkrets inbrott. Tända facklor som lyser upp stigen och en stor sprakande eld som ger värme strax utanför restaurangen. Känns verkligen som att man kastas in i ett äventyr och bara väntar på att få uppdraget och kartan.

Svenska märket Hästens

Efter att vi samlats inne i restaurangen där alla måltider intas och som fungerar som samlingsplats får vi tillträde till våra ”tält”. Det är egentligen fel att kalla det tält för det är mer som en stuga. Tänk er en igloo med trägolv och riktig dörr, träpinnar som spjälkar upp sidor och tak, en isolering och sedan en tältduk som ligger ovanpå allt. Och det bästa av allt – för en smygpyroman som mig finns en braskamin strategiskt placerad mitt i rummet. Ett litet bord och tre sängar är hela möblemanget. Spartanskt och lättstädat. Sängarna är av det Svenska märket Hästens. Tanken är att man ska sova gott och känna sig utvilad efter varje dag på cykeln. Fin tanke som också funkar i praktiken. Sedan var det bara att kasta in ved i kaminen och börja elda. Skönt när oktobervädret är lite kylslaget och man får en extra anledning att elda. Fast här måste man verkligen elda då det är enda värmekällan. Imponerande hur snabbt det blir varmt i tältet och vi intar snabbt mysposition uppkrupna i varsin säng.

Samhörighet

Sen tar hungern över från myset och vi beger oss bort mot restaurangen. Eftersom det inte finns någon el i tälten så är enda stället att ladda telefon och kamerabatteri i restaurangen. Känns skönt att inte behöva var uppkopplad hela tiden. I restaurangen finns bara ett stort långbord med plats för minst 20 personer. Känns som att allt är genomtänkt in i minsta detalj. Långbord för att alla ska sitta gemensamt och skapa en god stämning. Som två svenskar bland 20 norrmän känner man sig inte så tuff utan låter Norgeskämten vila en stund. Framför oss på borden finns flera stekbord som drivs av gasol, de flesta måltider tillagas av gästerna själva och man hjälps åt med sin bordskamrat. Som riktigt lägerliv. All mat är så lokalt förankrad som det bara går och har transporterats kortast möjliga väg. Till och med ölet är lokalt producerat. Ingen större skräll att samtalsämnet under kvällen är mountainbike och förväntningarna inför morgondagen.

Cykla vart som helst

Terrängen runt Canvas består till stor del av Svaberg. Istiden bildade ett tjockt istäcke som smälte bort för mer än tio tusen år sedan. Sva slipades och polerades av isen själv. Vattenmängder bildades under isen fyllda av sand, grus och stenar som gled på berget och polerade fram ett underlag som lämpar sig ypperligt för MTB.

Vi hänger på guiden Thomas Svendsen på första turen över berget. Terrängen lämpar sig för erfarna cyklister men nybörjare har inga problem att hänga med. I början när man bekantar sig med berget och kör lite på skrå på fuktigt underlag tror man att man ska kana iväg. Men trots mycket regn så är det grymt fäste för däcken. Man blir helt lyrisk och man kan i princip åka överallt. Nu är stigen visserligen uppmärkt med små rösen och tanken är att man ska hålla sig på den och inte slita alltför mycket på terrängen, men det är klart att man kan göra avstickare här och där. Det är en konstig känsla att kunna cykla avslappnat på ett skrå med fantastisk utsikt. Vi fortsätter över berget in i skogen och leker runt bland träden. Vi får lära oss ett citat som jag tycker alla ska bära med sig: Man slutar inte leka för att man blir gammal, man blir gammal om man slutar leka. Det är just vad allt handlar om. Njuta. Det fortsätter vi göra resten av turen.

Kan det bli vackrare?

Sedan vänder vi tillbaka för lunch och småprat med en av initiativtagarna Vebjörn Haugerud som lovat att visa oss lite fina fotoplatser under eftermiddagen. Vi har tur med vädret och regnet håller sig på avstånd. Vi cyklar på och lägger en del höjdmeter under oss. Vebjörn tänker visa oss en utsiksplats som brukar vara trevlig att besöka. Stigen dit är en bergochdalbana på underbart flowigt svaberg. Vi njuter i fulla drag och ler stort, den här cyklingen har vi aldrig upplevt tidigare. När man kommer upp en bit minskar träden och den spektakulära utsikten visar sig. Efter några kilometer kommer vi fram och utsikten är verkligen fin. Solen bestämmer sig också för att titta fram just då. Vi tar en kort paus, småpratar lite och fyller på energiförråden.

Solnedgång

Sedan är det njutbar åkning mestadels utför hela vägen in mot baslägret. Lite kaffe och smörgås piggar upp men vi känner oss ännu inte nöjda med dagen. Molnen skingras och det kommer att bli en fin solnedgång. Vi kollar med andra guiden Morgan Bakken om han vill hänga på och visa kortaste vägen upp på höjd för att ta lite bilder. Han är inte svårövertalad utan följer gladeligen med. Återigen tar vi oss uppåt och tar nya stigar mot solnedgången. Vi hittar flera fina fototillfällen och Morgan vill absolut göra allt för att vi ska få så fina bilder som möjligt. Han hittar en gigantisk sten som han lyckas klättra upp på med cykeln för att sedan köra ner utan skador. Vi får ta om ett par gånger men han klättrar lika glad upp varje gång.

Sedan börjar solen gå ner och vi kommer ut på en kam där ljuset är så där underbart som det kan vara ibland. Vi sätter bilden nästan på en gång och känner oss grymt nöjda med dagen. Så cyklar vi tillbaka innan mörkret kommer alltför nära.

Kocken

Desmond som kommer från Sydafrika har redan förberett kvällsmaten och vi grillar kött på våra stekbord för brinnande livet. Stekborden har dubbelfunktion och är också en del av värmekällan i tältet, väldigt smart och genomtänkt. När efterrätten är intagen känns det att man varit ute hela dagen och vi drar oss sakta tillbaka mot tältet. Första natten vaknade vi av att vi frös eftersom vi inte hade utsett någon eldvakt. Inför andra natten hade jag eldat på lite mer under kvällen, men nu var det alldeles för varmt istället. Men vi njuter och somnar med stora leenden på läpparna.

Tillsammans

Sista dagen med cykling blir minst lika trevlig som de andra dagarna. Vi cyklar med de andra gästerna hela dagen och njuter av att korsa små bäckar och tråckla oss fram mellan raviner. Underbara utförslöpor där man verkligen kan köra på snabbt. Som avslutning kör vi över en hängbro som är förankrad mellan två bergssidor. Riktigt coolt men inget för höjdrädda. Brant i början och kraftigt uppför på slutet så det gäller att ha fart. Sen tillbaka mot tältet.

Att bli ren

En sen lunch och en dusch som är lite speciell. Man fyller en zinkkanna med varmt och kallt vatten, hänger den i ett rep, drar i handtaget och vips kommer vattnet. Blir inga långa duschar här utan man gör sig klar ganska snabbt. Funkar klockrent. Finns även zinkbadkar som står alldeles vid vattenkanten. Denna gång har vi inte tid att testa men vi kommer gärna tillbaka någon gång, för det här var bland det bästa jag upplevt när det gäller MTB, naturupplevelse och avkoppling. Det passar för kompisgäng, kick-off eller om man bara vill njuta av mountainbike och natur i världsklass. Det är nästan med sorg i hjärtat vi säger hej då – eller på återseende.

Vi sammanfattar ganska snabbt i bilen att det var bland de bästa resmål vi besökt hittills om man lägger ihop allt. Man vill gärna åka tillbaka och kanske testa under sommarmånaderna. Har ni redan fått känslan av att ni vill åka dit så skynda in och boka för 2018 fylls upp snabbt. Minst två nätter måste bokas och vi kan säga helt ärligt att ni inte kommer att ha några sysselsättningsproblem. Säsongen sträcker sig från mitten av maj till mitten av oktober.

Text: Jörgen Söderholm

Foto: Harold Abbas och Jörgen Söderholm

Info: www.canvashotel.no

Reportaget är en repris från ett besök hösten 2017

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!