Klimpfjäll är vår destination under midsommarhelgen 2018. Det håller på att bli lite av en tradition för några av oss att inte ”kunna” vara hemma den period när det oftast är som bedrövligast i Sverige. Midsommar går för min del i kylans och regnets tecken – av de 17 år jag nu har bott i norra Värmland har det bara en gång varit en vacker midsommar med färgrika och doftande sommarblommor.

Denna gång skulle vi dock vistas uppe i fjällen. Vi räknade med att det skulle erbjudas gott om knott och mygg, men lyckligtvis var det så mycket blåst att dessa kryp inte fanns. Tur det!

Hur hittar man fram?

Att jag börjar skriva lite om Klimpfjäll hänger ihop med hur vi hamnade i Dalasjö på vår tillbakaresa. Det är kanske ingen som vet exakt var det ligger, men det tillhör Vilhelmina kommun och man hittar det ca 15 km sydost om Vilhelmina. Kommer man på E45 söder- eller norrifrån (som i vårt fall) tar man antingen höger eller vänster in mot flygplatsen och Dalasjö. Nu när jag ändå är inne på beskrivningen av hur man hittar fram kan jag likaväl fortsätta, och sedan återkomma till det där med varför jag börjar skriva om Klimpfjäll.

När man väl har kommit till Dalasjö finns det vid något tillfälle en f.d. fabrik av något slag på vänster sida vägen, i tegel, och därefter kommer ett gult hus som figurerar som dagis. I vilket fall som helst ska man innan tegelbyggnaden svänga vänster in på en grusväg, vilket vi gjorde och hittade ett ställe att parkera bilen.

Det hela är lite märkligt planerat, informationstavlan finns bakom dagiset. Vi klurade inte ut hur vi skulle komma fram till tavlan med bilen, men hittade ett fint ställe att ställa ifrån oss bilen och plocka ner cyklarna. Det var nämligen ganska lätt att hitta de första skyltarna till de två lederna, och från dessa bakspårade vi för att komma till tavlan.

Som Rörbäcksnäs

Tillbaka till Klimpfjäll och vår guide Nils Åslund, som står för företaget Stalo Adventures. Det var Nils som guidade oss runt de dagar vi var där uppe. Mer om detta äventyr kommer ni förresten att kunna läsa i årets fjärde utgåva av mtbS magazine, som är ute i december. Nils är en sådan där riktig eldsjäl.

Han är bosatt i Saxnäs – på vägen ner från Klimpfjäll mot Vilhelmina – och det är han som har dragit igång det där med mountainbiking och enduromountainbiking i och omkring Klimpfjäll. Det skulle behövas fler som han däruppe, för vilken guldgruva de har! Han tipsade oss om att vi borde rulla förbi Dalasjö där han och en till kille, Linus, har utvecklat två leder.

Även om det är i liten skala säger han att det absolut är värt ett stopp, det är likt Rörbäcksnäs säger han. Vi undrar så klart varför, och han berättar med sin härliga norrländska dialekt att det är så vackert med tallhed och åsar och att det ska vara mycket fartfyllt. Efter att ha varit i Dalasjö förstår jag varför han gillar de lederna.

Lite varmare

Efter fyra dagar på fjäll med blåst och temperaturer kring tiogradersstrecket var det skönt att hamna i de ”södra regionerna” av Sverige med sommarvärmen. Lukten av tallhed och uppvärmd sand möter oss när vi byter om till våra cykelkläder bredvid bilen med utsikt mot en sjö – där vi efter turen säkerligen kommer att hamna.

Det där med mountainbiking är för min del så mycket mer än bara cykling, det är ju sinnena som får jobba hela tiden. Och efter några dagar på fjällen blir man ännu mer konfronterad med lukter som den av tallhed, som vi har hemma; intensiva lukter blandade med lite mygg och knott – jo, nu känns det som vardag igen.

Leta sig fram

Som jag redan skrivit fick vi bakspåra till informationstavlan innan vi började rulla ut på den orange leden som är tio kilometer lång, andra leden är på fyra kilometer. Vi hade suttit några timmar i bilen från Klimpfjäll och kände att vi ville trampa ur oss gårdagens långa tur. Så fort man börjar på leden kommer man fram till första korsningen, och det var enbart här vi tvekade lite åt vilket håll vi skulle.

Det var nämligen en vänstersväng och kort därefter en stig uppför till höger fast utan skylt. Och eftersom man ser lite längre in på den leden att det finns en markering från andra hållet, som det visade sig när vi kom fram, blev vi lite tveksamma. Men annars är markeringen för en gångs skull som den ska vara.

Skoj på hjul

Ni som har varit i Rörbäcksnäs känner till de där fina flowiga stigarna på tallheden. Det är vad man får här, i kombination med korta och därför snabba upp- och nerförsbackar. Det finns flyt i hela leden från start till mål. Man får en del körningar uppe på åsar med lite sjöar på sidorna. En av dessa sjöar har en sådan himla fin blå färg, man får inte nog av det vackra här uppe i norra delen av Sverige. Leden går ut på små stigar som ibland snabbt går över i lite bredare motionsspår.

Varför stanna till i Dalasjö?

Om man har vägarna förbi Dalasjö och har någon timme kvar är det härligt att lägga in en paus, om man som vi har en bilresa på lite över 80 mil. Även om vi delade upp sträckan i två gånger 40 mil var det härligt att trampa ur musklerna efter all cykling på Klimpfjäll. Gör som vi gjorde: Efter cyklingen tog vi ett dopp i en närliggande sjö som var härligt svalkande efter all värme och allt damm som vi fick denna dag i juni.

Vi kan varmt rekommendera lederna i Dalasjö, även om vi inte körde den korta varianten på fyra kilometer kan man utgå från att terrängen är himla kul och bjuder in till lek – eller till och med till att jaga lite tider mot sig själv eller andra.

 

Text: Harold Abbas

Foto: Clas Ljungberg och Harold Abbas

 

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!