Kvalitet, innovation, nördighet – det är några av orden som finns kvar i huvudet efter att ha kört, tråkigt nog, några dagar med en fullkittad NS Snabb-hoj med Öhlins-dämpare både fram och bak. Varför jag skriver ”tråkigt nog”? Det är för att det känns som att det finns tusentals inställningsmöjligheter som är intressanta att testa, vilka i sin tur ska leda till den mest optimala inställningen för individen.

För att gå vidare på ordet individ: Ingen person den andre lik, på den fronten är vi nog överens. Om vi då tittar på alla mainstream-dämparna kan vi se att de flesta märken är anpassade för mängden. Det finns inte så mycket man kan ändra, oftast är det kompression i dämparen och returen som kan ställas in. Så är också fallet hos Öhlins, fast med den skillnaden att man märker av skillnaden. Man kan lätt bli bortskrämd av de olika justeringsmöjligheterna, men om man tar den lilla tid det krävs för att få fram den mest optimalt fungerande dämparen, då får man en kärlek som varar livet ut.

Vilka Öhlins-produkter har testats?

NS Snabb är utrustad med luftdämpare både fram och bak. Framgaffeln är en Öhlins RXF 36 EVO 29 TTX och bakdämparen en Öhlins 130 TTX. På dessa två produkter kan man ställa in högfartskompression, lågfartskompression och returen.

 

Låg- och högfartskompression

Låg och högfartskompression har inte enbart att göra med hur stora ojämnheterna är utan snarare med vilken hastighet dämparkolven får jobba. Vid låg kolvhastighet nyttjas en del av alla kanaler i dämparen där oljan ska passera medan vid hög kolvhastighet öppnas fler kanaler så oljan hinner passera.
 

Cyklar du exempelvis över ett gäng kullar i normalt tempo så är det främst lågfartskompressionen som är avgörande då dämparen utsätts för låg kolvhastighet (tänk dig en pumptrack). Cyklar du däremot över ett gäng rötter med hög hastighet får dämparen jobba med högre frekvens -> hög kolvhastighet (tänk tvättbrädor) Då är högfartskompressionen mer avgörande.

Sen påverkar bägge inställningarna givetvis varandra så detta är inte helt enkelt.

Returen

Retur är kort och gott hur snabbt gaffeln återhämtar sig efter en kompression.
 

Det som skiljer sig åt

Efter att ha kört lite över 40 km på en sträcka som inte är längre än 500 meter, med olika inslag av stenar, rötter, drops och hopp kan jag bara konstatera att jag har lyckats någorlunda med att hitta en första grundinställning. Detta ska dock inte ses som negativt, det är bara ett faktum att Öhlins är den enda dämpartillverkaren som hittills har lyckats göra så att varje klick på justeringsknapparna faktiskt ger en skillnad.

När jag genomförde testet gick jag först in på de extrema inställningarna, alltså de yttersta lägena, för att uppleva hur dämparen fungerar. Det gav så klart stora skillnader. Jag gick bland annat från en jättemjuk dämpning till en jättehård och så klart hade jag ställt in SAG efter min kroppsvikt.

Jättemjukt leder till att allt det ojämna försvinner, men det leder även till att kontrollen inte känns gedigen på alla underlag så att säga. Gick jag däremot till andra änden, hård, då var landningarna så klart inte trevliga men inte heller allt det ojämna jämnades ut tillfredsställande nog. Det kändes rätt in i njurarna. Och så fortsatte jag meter efter meter med att hitta rätt inställning som ska passa min stil.

 

 

Efter att jag tyckte att jag hade hittat rätt på den där 500-meterssträckan, skulle jag cykla ännu längre uppöver. Det var dags att rulla ner för den där snabba utförskörningen med grova stenar, hopp och något drop för att fortsätta testa dämparna … Herregud, vad jag blev besviken! Hur kunde det komma sig att det i ett lätt motlut med flow – visst, med lägre fart än i den här utförskörningen – kunde kännas så annorlunda? Tillbaka till inställningarna och så fortsatte jag kilometer efter kilometer.

 

 

Det som fortfarande fascinerar mig är att för varje klick man gör – oavsett om det är högfarts- eller lågfartsdämpningen eller returen – känner man verkligen skillnaden, och det är kanske den delen som kan avskräcka en från att satsa på en Öhlins. Men jag tycker att det gärna får ta lite tid, för när man väl har hittat den där inställningen, just precis då kommer skillnaderna fram.

Att få uppleva en sådan kontroll – en sådan lätthet som dämparen jobbar bort allt det ojämna med – som den man får därefter, det är bara imponerande.

Efter många fler åk blev det så klart åter dags för mig att prova den där utförskörningen. Den här gången var det som att jag hörde musiken från himlen, nu kändes utförskörningen mer rätt. Jag kunde hålla mina valda linjer och blåsa på istället för att hamna helt fel i kurvorna. För jag lovar, det där första åket var läskigt. Ni vet när man märker att kontrollen inte finns trots att man har kört sträckan hur många gånger som helst. Som en ispinne satt jag på cykeln, men när det väl var rätt – ojoj, då snackar vi, så rätt det blev!

Utöver de där 40 km i den slätare utförskörningen, eller rättare sagt, flowig med sina små hinder, fortsatte jag cykla upp och ner tills jag gav mig. Mina ben orkade inte mer och jag behövde ställa cykeln i ordning för att lämna tillbaka den hos Öhlins.

 

 

Aldrig tidigare har jag kört med Öhlins-dämparen. Det finns dock några tillverkare som kommer väldigt nära, nästan till och med är väldigt lika, Öhlins. Det som kännetecknar Öhlins-produkterna är bland annat den lätthet med vilken de startar, så att säga. Det finns inget motstånd i dämpningen, den ger en linjär karaktär rätt igenom.

Ja, du ska ge dig tid att hitta rätt, men vad gör det? Det är väl gott att bara kunna vara där ute, helst helt ensam och bara fippla lite här och lite där, samtidigt som man hör fåglarna omkring sig. Fast det var så klart roligast innan myggorna kom!

 

Text & foto: Harold Abbas

För fler artiklar kring Öhlins: fabrikantsida Öhlins.

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!