Den förra artikeln avslutade vi med nedanstående text…

Ditt vägen leder oss

Inte en aning vart vi skulle ta oss, men vänta nu, jag hade läst något om Åkersjön och någon form av bikepark. Google fick det bli, och javisst, där ploppade det upp information om Åkersjön Bikepark. Från övernattningsstället tog det oss ca. två timmar. Ett samtal senare med Yvonne som står för stället, eftersom det trots allt var en dag då liften inte kördes. Frågan i fall vi kunde komma förbi för att ta en titt och om det var ok att vi cyklade för egen kraft på deras banor. ”Nej, nej”, fick vi som svar, ”kom bara jag drar igång liften för er personligen, så klart ska ni testa det vi har och erbjuder cyklisterna.” Snacka om värdskap på hög nivå, Yvonne förstod direkt det där med att eventuellt få lite skriverier om sin bikepark här i mtbS magazine.

Fortsättning på denna roadtrip följer…

Åkersjön Bikepark

Vi kunde inte lämna övernattningsstället snabbt nog. Redan tidigt på dagen var nämligen knotten och myggen närvarande och de väckte oss snabbare än vi brukar vakna. Full fart blev det med att ta ner tälten, ta ett dopp i det kalla sjövattnet, torka sig, på med kläderna och in i bilen – den där frukosten fick vi ta lite senare på ett mer öppet område, där vinden hade fritt fram.

Efter ett par timmar anlände vi till Åkersjön och fortsatte upp mot skidbacken, där man finner bikeparken. Vi möttes av en glad och välkomnande värdinna i form av Yvonne, det blev lite blandat prat på nederländska och svenska plus lite tyska och engelska, jo det fanns en kille från Tyskland som jobbade på banorna under säsongen. Så skulle alla förstå varandra, fick det bli engelska till slut. Härligt med olika nationaliteter, då får man chans att hålla efter kunskapen inom de olika språken.

Först kaffe?

Det kanske är en nederländsk grej, men så fort man kommer någonstans och då spelar tiden på dagen ingen roll, så bjuds man på kaffe. Sedan är det upp till var och en att tacka ja eller nej. Lugna puckar, så vi tackade nej, för att kunna börja cyklingen snabbast möjligt. Lite abstinens fanns det nämligen efter några dagar av icke-cykling. Det där kaffet skulle vi ta efter cyklingen. Ombytta och klara stod vi framme vid liften, det var Yvonne själv som skötte den och hon förklarade lite snabbt hur vi skulle ta oss upp.

Möjligen inte den lättaste lösningen och det blev lite av en kraftansträngning med att ta sig ända upp till toppen. Första försöket gjorde att jag strandade strax före toppen, inte för att det gjorde så mycket. Att sträcka lite på benen innan man rullar nerför, blir man inte sämre av.

På toppen

Efter några meters knuffande av min cykel uppför, tittar jag bakåt och såg att även Ole hade lite problem. Han tappade också sin skjuts och även han fick gå de sista metrarna. Under tiden som Ole gick, hann jag med att plåta lite av utsikten mot Åkersjön. Jämtland är vackert på ett helt annat sätt än Värmland, det är just det som gör att vi gillar vår roadtrip.

I vårt eget land kommer vi till plaster, som känns som om vi vore någon helt annanstans på jorden. Innan vi rullar nerför snackar vi med tysken, han följde med upp och såg framemot några fina åk tillsammans med oss.

 

 

Blåa Blåbärsstigen

Om man tittar på kartan, så finns det faktiskt fem leder. Det finns alltså en blå led, två röda, en grön samt en svart. Vissa är maskinbyggda och vissa för hand.

Vi väljer att börja cykla utför på den blåa som lystrar till namnet Blåbärsstigen.

Utför Blåbärsstigen

Men vänta nu, är det på allvar vi rullar nerför ett berg på en led som ligger inom Åkersjön Bikepark? En välbyggd led får vi köra nerför, den håller absolut samma klass som lederna som man finner vid Järvsö Bikepark. Den är rolig och med bra flyt, fina, uppbyggda kurvor och olika hinder i form av tabletops m.m. Till och med dräneringen är väl genomarbetad, det inte alltid man ser det.

Nästa åk blir Stenröset

Upp igen i liften och denna gång rattar vi ner på den röda leden, Stenröset, och namnet får bekänna färg. Lite mer teknisk än Blåbärsstigen, men absolut körbar – tills jag lägger in ett hopp och lyckas pricka rätt på en vass sten. Där gick luften ur, och fasiken också, inga reservdäck med mig, det var den dagen för min del hos Åkersjön Bikepark.

Även om det bara blev två åk för mig, kändes det väldigt lyxigt att enbart vi tre cyklister fick chansen att köra i det som upplevs som ens egen bikepark. Visserligen hoppas Åkersjön Bikepark på fler cyklister, men de är också medvetna om att de har en stor konkurrent i Åre. Även om det bara finns fem leder, är det fem väldigt bra byggda banor (jag gick och kollade efter punkteringen, när Ole och tysken gladeligen rullade vidare). Om man tänker på att parkenhar skapats genom användning av egna finansiella medel, så bör man bara åka dit över dagen eller kvällen för att stödja sådana initiativ.

Det finns ett härligt häng i restaurangen nedanför lederna, vilken vi också besökte efter att vi var ombytta och klara. God mat blev det dessutom, vi kunde ju knappast åka vidare på tom mage. Vi tackade för oss och vi kan bara hälsa att är man i trakterna, så passera inte bara utan stanna och kör i parken!

Vart härnäst?

Javisst!  – du Ole, jag har ju ett däck som är helt sönderkört! Eftersom vi hade fått ett tips av en kille på Instagram, skulle vi åka till Helags – men vi behövde ju ett nytt däck också. Vi ställde in kompassen på Östersund, för att vara säkra på att kunna få tag på ett däck. Vi lekte även med tanken med att köra vidare till Björn, som en överraskning, men kom fram till att det skulle bli ca 20 mil extra fram och tillbaka och även om han är en av mina bästa kompisar, kände vi inte att det var värt det (läs med underton). Vi valde att hitta en övernattningsplats i det fria så nära till Östersund som möjligt.

Till slut hittade vi en fantastisk plats vid en sjö som heter Östernäversjön. Spegelblank låg den där, med egen badstrand så långt man kunde se. Vi hade lyckats med att komma på rätt sida och kunde avnjuta kvällen med sol in mot småtimmarna. Vem behöver ha en mobil eller liknande, när man har världens största HD-skärm framför sig, och 360 grader runt omkring sig. Fåglarna som sjunger sina låtar, måsarna som leker ”catch me if you can” och storlommen gör sig hörd så klart den också! Ja, ibland behövs det inte mer än så! Javisst, en kall öl och salta nötter så klart! Där blev det komplett!

Nästa morgon

Vi hade inte direkt bråttom, det var trots allt fint väder. En långdragen frukost vid vattnet blev det. Inga mygg och inga knott – nu fick vi njuta. Vattnet kokades på Trangia-köket (japp lite reklam) till den där första-koppen-kaffe-på-dagen. Så gott allt smakar när man är ute, har aldrig förstått varför, men det är bara så!

Östersund och cykelbutik Velorapide nästa station, fortsättningen på vår roadtrip (del tre publiceras på tisdag 21 april) följer…

Text: Harold Abbas

Foto: Ole Tuskin & Harold Abbas

Första del kring våran roadtrip, kan läsas här:

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!